Kigoma, Tanzania
Jag och en klasskamrat kommer att göra en fältstudie på ön Zanzibar (Unguja), som en del av vår C-uppsats på Malmö Högskolas lärarprogram. Vi fick stipendiet Minor Field Studies (MFS), som är SIDA-finansierat och vi kommer att stanna oktober ut. Rubriken på vårt arbete är; “Girl’s reasons for dropping out of Secondary school in Unguja”. Vi kommer att uppdatera vår blogg en gång i veckan, Josefhin bloggar varannan gång), medan denna blogg kommer att uppdateras åtminstone varannan vecka.
Jag landade den 11:e augusti i Tanzanias största stad Dar es Salaam (min klasskamrat Josefhin reser på egen hand). Studien kommer dock inte att börja förrän den 27:e augusti, vilket har inneburit semester för min del. Målet med semestern var att uppfylla en av mina största drömmar - att se vilda schimpanser. Det var inte första gången jag har försökt att se våra närmsta släktingar i Afrika. I södra Rwanda var schimpanserna för svåra att spåra, en annan gång blev vi stoppade av ett inbördeskrig i Elfenbenskusten. Det går att se dessa fantastiska varelser i två olika nationalparker i Tanzania, antingen den mindre, lättillängliga och mer kända parken Gombe National Park (där Jane Goodall forskade) eller den stora och svårtillgängliga parken Mahale Mountains National Park. Jag besökte den sistnämnda.
Den 14:e augusti tog jag tåget från Dar es Salaam till Kigoma (se karta) - en resa som tog över 60 timmar. Det är gissningsvis 200 km från Kigoma till Mahale, men det vägen slutar efter 100 km, därefter är det båt mellan byar som gäller. Avlägsna platser som varken hade elektricitet eller mobiltäckning passerades och vi spenderade 10 timmar på en båt (12*3 meter) tillsammans med 60 andra människor. Det tog nästan tre dagar att åka 20 mil, men till sist skymtades Mahales mäktiga och mystiska berg i horisonten. Parken rymmer inte bara schimpanser, vi såg också krokodiler, flodhästar, babianer, röda colobusapor, blue duiker, rödsvansad apa, mungos och örnar. Det finns även leoparder, lejon, elefanter, bufflar och ett flertal andra djur i parken.
Jag och min resekamrat hade nästan fyra dagar i parken, varav två av dem var vi de enda turisterna i den gigantiska parken. I fyra timmar, vid fyra olika tillfällen, träffade vi M-gruppen som består av cirka 60 individer. Varje möte var fantastiskt och det är svårt att beskriva hur mäktigt det kändes att bara vara några decimeter från en schimpans. I TV-dokumentärer och dylikt framställs schimpanser som otroligt aktiva – de är kärleksfulla, aggressiva, lekfulla och väldigt sexuellt aktiva. Jag trodde inte att verkligheten skulle vara densamma (se filmerna!). Mötet med våra närmaste släktingar fick mig att fundera över det mänskliga beteendet (allra mest det manliga) och hur stor del av det som är genetiskt respektive kulturellt betingat. Lästips uppskattas!
Solnedgångarna spenderades på stranden med en öl i handen. På andra sidan Tanganyikasjön, ungefär 3 mil bort, kunde vi se Demokratiska Republiken Kongo. Ett land med en blodig historia och som fortfarande blöder. Människor dör och våldtas dagligen i konflikten som omvärlden inte längre orkar bry sig om. I dagsläget råder det inte något fullskaligt krig, de flesta är nämligen upptagna med att plundra landet på dess naturtillgångar. Mineralerna som bryts går att finna i bl.a. våra mobiltelefoner. Konflikten i Demokratiska Republiken Kongo och även konflikten i Burundi, har inneburit stora flyktingströmmar till västra Tanzania. Jag har hört att det lever ungefär en halv miljon flyktingar i Tanzania, men det är nog svårt att veta exakt. Jag undrar om människor skulle sluta köpa mobiltelefoner med mineraler från Kongo och på så sätt betala ett högre pris, om de visste att människor lider och dör till följd av utvinningen.
Den 27:e augusti träffar jag min klasskamrat i Dar es Salaam och dagen efter åker vi till Zanzibar för att påbörja vår studie. Det finns många frågetecken kring vår undersökning, både gällande det praktiska och teoretiska. Det innebär att vi har en stor utmaning framför oss.
Bild 1: Stationen i Dar es Salaam i väntan på avgång. I bakgrunden ser ni byggandet av nya höghus.
Bild 2: I kupén.
Bild 3: Vår färdväg från Dar es Salaam till Kigoma (tåg) och Kigoma till Mahale.
Bild 4: Tåget tar 40 timmar, men tog 60 timmar och avgår två gånger i veckan. Här möter vi tåget som går i motsatt riktning.
Bild 5: Jag blickandes ut över landskapet. I bakgrunden ser ni det typiska Afrikanska trädet från Akaciasläktet.
Bild 6: Sträckan är ungefär 125 mil och drivs av en dieselmotor. Tyskarna byggde järnvägen som blev färdig 1914 och få upprustningar har gjorts sen dess.
Bild 7: Saratogabussen från Kigoma till Sigunga. En äventyrlig resa.
Bild 8: Båten från Mahales högkvarter till boendet i nationalparken.
Bild 1: Jag och en schimpans (Pan troglodytes schweinfurthii). Masken är till för att inte föra över sjukdomar.
Bild 2: Det egentliga avståndet ska inte vara mindre än 8 meter, men oftast kom vi betydligt närmare.En gång rörde en alfahane Mónica.
Bild 3: Jag och kameran i högsta hugg. Det var svårt att få bra bilder pågrund av ljuset.
Bild 4: Mahel Mountains National Park
Bild 5: Mónica i båten när vi åkte för att se flodhästar.
Tillskillnad från bergsgorillorna, är schimpanserna väldigt aktiva.
I filmen ser ni Christmas. Han är ingen alfahane, men han visar ofta att det är han som bestämmer, åtminstone för oss. Han anföll oss två gånger och det hela är över på 10 sekunder. Han hoppar runt en, kastar pinnar och slår i marken, men han rör oss aldrig. Pulsen var hög...
På återseende!
Johannes
