Djenne, Mali
Sist jag skrev befann jag mig i Marockos huvudstad Rabat. Nu är jag och Viktor i den lilla staden Djenne,
Resan hit har varit tuff. Att resa runt i Östafrika är rena barnleken jämfört med Västafrika. Det har tagit oss ungefär nio dagar att åka från Marocko till Mali. Transportmedlen har varit olika, men vi har främst åkt buss. Vissa sträckor har vi åkt båt, taxi, motorcykel eller liftat.
Miljöerna har varit otroligt skiftande. Från Atlasbergens snötäckta toppar, till Västsaharas sanddynor. Från Mauretaniens torra huvudstad Nouakchott, till den pulserande och kvävande staden Dakar. Genom Senegals Sahelområde, över till Malis Sahelområde. Från att bli omkörda av glänsiga Mercedes, till att köra om åsneekipage.
I det ockuperade landet Västsahara blev vi ständigt stoppade av den marockanska polisen, samma sak skedde i Mauretanien. I Västsahara ville polisen säkerligen försäkra sig om att vi inte var journalister som ville tala med urbefolkningen om mänskliga rättigheter. I Mauretanien fanns poliskontrollerna mer för vår egen säkerhet, tror vi. Al-Qaidas afrikanska gren är ett problem i området och de har kidnappat västerlänningar de senaste åren.
Risken att något skulle hända är däremot minimal. Vi är medvetna om vilka områden som är mer riskabla och tar därför omvägar eller passerar området så fort som möjligt. Västafrika är, bortsett från några länder, städer och områden, ett säkert resemål - om man räknar bort trafiken och sjukdomarna.
Som ni kanske har förstått, så har dessa två veckor nästan enbart bestått av att transportera sig från A till B – kameran har därför legat mest i väskan. Från och med idag, börjar sevärdheterna. Då kommer också fler bilder. Däremellan får ni nöja er med en smutsig bild på mig själv och en sötare tjej framför Hassan Tower i Rabat i föregående inlägg.
Ha det
Världens största lermoské finns i Djenne
