johanneselofsson

I Djenne såg vi världens största lermoské och spenderade natten under bar himmel. Vi tog oss sedan vidare till en av Malis höjdpunkter – Dogon Country. Att vandra runt i Dogon var som att ställa tillbaka klockan. Förutom alla mobiltelefoner (oavsett om det finns elektricitet i byn eller inte), verkade det som att människorna levde som de gjort i århundraden. Det blev en tredagarsvandring i sandstenslandskapet med väldiga utsikter, vänliga ansikten och en och annan svettdroppe.

Efter Dogon tog vi oss till Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou för att ansöka om visum till Ghana. Vi blev nekade, men efter att ha dragit i en del trådar, skrivit ett personligt brev och väntat i fyra dagar, fick vi tillslut vårt visum. Imorgon åker vi till Ghanas östra del för att vandra bland bergen, en tuff resa på cirka 30 timmar. Därefter beger vi oss till kusten för att se Ghanas vackra stränder.

Ett mynt har alltid två sidor. För er som vill läsa andra sidan av myntet och se min resa ur en mindre positiv synvinkel, läs Viktors senaste resedagsboksinlägg:

http://www.resdagboken.se/Web/Apps/Trip/TripPresentation.aspx?id=145&epslanguage=sv&tid=417453

Jag delar hans åsikter, men jag hade inte velat ha denna delen av resan ogjord. Den har hittills varit påfrestande, men spännande. Hemsk, men underbar.

Vi hörs