Djenne, Mali
Sist jag skrev befann jag mig i Marockos huvudstad Rabat. Nu är jag och Viktor i den lilla staden Djenne,
Resan hit har varit tuff. Att resa runt i Östafrika är rena barnleken jämfört med Västafrika. Det har tagit oss ungefär nio dagar att åka från Marocko till Mali. Transportmedlen har varit olika, men vi har främst åkt buss. Vissa sträckor har vi åkt båt, taxi, motorcykel eller liftat.
Miljöerna har varit otroligt skiftande. Från Atlasbergens snötäckta toppar, till Västsaharas sanddynor. Från Mauretaniens torra huvudstad Nouakchott, till den pulserande och kvävande staden Dakar. Genom Senegals Sahelområde, över till Malis Sahelområde. Från att bli omkörda av glänsiga Mercedes, till att köra om åsneekipage.
I det ockuperade landet Västsahara blev vi ständigt stoppade av den marockanska polisen, samma sak skedde i Mauretanien. I Västsahara ville polisen säkerligen försäkra sig om att vi inte var journalister som ville tala med urbefolkningen om mänskliga rättigheter. I Mauretanien fanns poliskontrollerna mer för vår egen säkerhet, tror vi. Al-Qaidas afrikanska gren är ett problem i området och de har kidnappat västerlänningar de senaste åren.
Risken att något skulle hända är däremot minimal. Vi är medvetna om vilka områden som är mer riskabla och tar därför omvägar eller passerar området så fort som möjligt. Västafrika är, bortsett från några länder, städer och områden, ett säkert resemål - om man räknar bort trafiken och sjukdomarna.
Som ni kanske har förstått, så har dessa två veckor nästan enbart bestått av att transportera sig från A till B – kameran har därför legat mest i väskan. Från och med idag, börjar sevärdheterna. Då kommer också fler bilder. Däremellan får ni nöja er med en smutsig bild på mig själv och en sötare tjej framför Hassan Tower i Rabat i föregående inlägg.
Ha det
Världens största lermoské finns i Djenne
Rabat, Marocko
Den 17:e januari tog jag bussen från Malmö till Spaniens sydligaste del, närmare bestämt Algeciras. Efter 49 timmar på bussen, med ett mellanstopp i Paris, tog jag färjan över till Tanger, Marocko.
För närvarande reser jag ensam, men det är bara tillfälligt. Jag kommer att träffa Viktor i Rabat senare ikväll. Imorgon ska vi fixa visum till Mauretanien och fortsätta vår resa söderut.
Vår plan är att åka landvägen till Ghana, via Mauretanien, Senegal, Mali och Burkina Faso. Resan kommer inte att bli enkel och i skrivandes stund vet jag inte om vi kommer bli tvungna att flyga mellan vissa destinationer.
Jag kommer att flyga från Accra till Johannesburg den 28:e februari för att möta upp min flickvän Sofia. Vi kommer sedan resa med vår hyrbil i Sydafrika i fyra veckor medan Viktor kommer fortsätta landvägen till Demokratiska Republiken Kongo. Efter fem veckor flyger Viktor till Johannesburg, där vi hyr bil och fortsätter vår resa i länderna Zimbabwe, Zambia, Botswana och Namibia i ytterligare sex veckor.
Detta är grundplanen, men mycket kan hända under resans gång. Flygresan hem är däremot bestämd – jag åker från Johannesburg den 10:e maj.
Den senaste veckan har jag besökt städerna Tanger, Chefchaouen, Fez, Meknés, Moulay Idress och Rabat.
Ha det bra!
/Johannes
Staden Chefchaouen med 15 sek exponeringstid.
Bilden är tagen i Chefchaouen. Byggnaderna är blåa nedtill och vita upptill. Anledningen är att människor på avstånd ska kunna se att staden befinner sig i fred (vit färg) och att det finns liv (blå färg). Traditionen med färgerna har sitt ursprung från en judisk befolkning som levde i staden för längesedan. Jag vet dock inte om färgen och dess anledning är sanning, eftersom det verkar finnas många olika förklaringar, beroende på vem man frågar.
En försäljare i staden Fès.
Den pittoreska staden Moulay Idriss.
Volubilis, en nästan 2000 år gammal romersk stad i närheten av Meknés.
Jag med Hassan Tower i bakgrunden. Det var tänkt att det skulle bli världens största minaret och moské, men arbetet stoppades för cirka 800 år sedan och påbörjades aldrig igen.
Kovalam, Indien
Bildutbudet är tunt, riktigt tunt, men det kan förklaras med ett enda ord – otur. För tolv dagar sedan anlände vi till byn Munnar som ligger i ett bergslandskap. Det regnade alla dagar. Med andra ord, inga bilder.
Efter Munnar åkte vi till Kovalam. Det är en liten by precis vid havet. Första dagen i Kovalam gjorde jag illa min fot så jag har knappt rört mig utanför hotellet. Otur deluxe.
Hann fota några bilder i alla fall. Inatt åker jag hem till Sverige.
Jag är inte bitter.
Adjö
Chennai, Indien
Som rubriken lyder, ar fältarbetet avslutat. Det har varit intressant att ta del av manniskors liv via en tolk. Vi har med andra ord lämnat "bylivet" bakom oss.
Ikväll aker vi nattåget vidare västerut, mot Munnar. I bergslandskapet kommer vi stanna i cirka tre dagar.
Pa återseende!
En av många kor i Indien. Bilden är tagen en bit utanför Uthukottai. Gatsbergen är synliga i bakgrunden.
Bilden är inte redigerad i något redigeringsprogram, även fast det kan vara svårt att tro annat. Jag använde ett polarisationsfilter. Det är en kyrkogård från 1600-talet med b.la. fransmän, britter och holländare begravda.
Ikväll aker vi nattåget vidare västerut, mot Munnar. I bergslandskapet kommer vi stanna i cirka tre dagar.
Pa återseende!
En av många kor i Indien. Bilden är tagen en bit utanför Uthukottai. Gatsbergen är synliga i bakgrunden.
Bilden är inte redigerad i något redigeringsprogram, även fast det kan vara svårt att tro annat. Jag använde ett polarisationsfilter. Det är en kyrkogård från 1600-talet med b.la. fransmän, britter och holländare begravda.
Chennai, Indien
Förra året bestämde jag mig för att läsa kursen ”Möte med U-land”. Den är tio veckor lång, varav tre veckor är förlagda i södra Indien. Kort sammanfattat så innebär kursen att vi ska få mer kunskap om ett U-land (om man nu kan kalla Indien för ett utvecklingsland).
Vi landade i miljonstaden Chennai den 26:e september och flyger hem från Thiruvananthapu den 17 oktober. Just nu befinner vi oss i en liten by utanför Chennai och kommer stanna i sammanlagt sex dagar. Jag har varit sjuk i ett par dagar (i vanlig ordning) men är nu uppe på fötterna igen. På dagarna arbetar jag och Johanna (med hjälp av tolk) med att undersöka hur familjer går tillväga när de tar lån, vad konsekvenserna blir och hur pass utbrett mikrolån är.
Jag ska försöka uppdatera så ofta som möjligt, men det är svårt att få tag på internet.
/Johannes
Vi landade i miljonstaden Chennai den 26:e september och flyger hem från Thiruvananthapu den 17 oktober. Just nu befinner vi oss i en liten by utanför Chennai och kommer stanna i sammanlagt sex dagar. Jag har varit sjuk i ett par dagar (i vanlig ordning) men är nu uppe på fötterna igen. På dagarna arbetar jag och Johanna (med hjälp av tolk) med att undersöka hur familjer går tillväga när de tar lån, vad konsekvenserna blir och hur pass utbrett mikrolån är.
Jag ska försöka uppdatera så ofta som möjligt, men det är svårt att få tag på internet.
/Johannes
Grand Baie, Mauritius
Att lämna ett av världens fattigaste länder för att komma till Afrikas rikaste land, blev en enorm chock för oss. Till en början kände vi glädje för att komma till ett land som kändes mer som hemma, men lyckan blev tyvärr kortvarig. I alla andra länder hade vi naturen mer för oss själva, men nu fick vi istället dela den med solbrända västerlänningar med feta plånböcker. Mindre unikt, mindre speciellt. Därför valde vi att spendera desto fler timmar på scootern än på stranden för att få se en annan del av Mauritius. Vi kom fram till att landet är vackert, men massturism är ofta en tråkig syn.
Vi har bytat sängplats 55 gånger och haft en transporttid på över 300 timmar. Lite kuriosa bara.
Om ett par dagar landar vi i Sverige. Ses på hemmaplan!
/Johannes
Bild 1: Port Louis, Mauritius.
Bild 2: Kartläsning i Mauritius östra del.
Bild 3: Viktor dyker i Poison Reef, Mauritius.
Bild 4: Le Morne Brabant, Mauritius.
Bild 5: Fiskar i Posion Reef.
Bild 6: Vattenfall.
Bild 7: Jag och en jättesköldpadda, Mauritius.
Bild 8: Öde stränder i Mauritius södra del.
Toliara, Madagaskar
Att snorkla i Malawisjön var som att simma runt i ett akvarium. Vi spenderade hela elva nätter vid sjön och det behövde vi efter allt resande. Vi reste sedan tillbaka till Tanzania och Dar Es Salaam för att hälsa på vår norska vänner, därefter tog vi båten över till Zanzibar för mer avslappning.
På min födelsedag låg jag sjuk i malaria och ett par dagar senare fick jag beskedet att jag drabbats av ännu en tropisk sjukdom, amöba. Den köttätande parasiten visade sin makt, med besked, på flyget mellan Comoros och Madagaskar. Jag har aldrig tidigare haft så ont. Ett dussin piller, ett par sprutor och tre dagar senare kände jag mig äntligen bättre. I nuläget har jag drabbats av ännu en tropisk sjukdom. Läkaren kunde inte engelska så jag vet inte namnet på sjukdomen, men jag har i alla fall fått medicin. Jag kan resa runt obehindrat och vår resrutt har ännu inte drabbats. Peppar peppar.
För ungefär en vecka sedan åkte vi iväg på en sjudagarstur i västra Madagaskar. Vi åkte 12 mil i en träkanot på floden Tsiribihina, tältade på stranden, såg lemurer och vackra vattenfall. Höjdpunkten var den isolerade nationalparken Tsingy de Bemaraha. Ett landskap större än 66 000 hektar med enbart spetsiga stenar, som skapats av regn och vind under flera miljoner år. Vissa stenar är flera hundra meter höga.
Madagaskar är olikt allt annat jag tidigare sett. Det är som om vi kommit till en helt annan värld.
/Johannes
Avenue du Baobab
Bild 1: Boendet vid Malawisjön, Nkhata Bay, Malawi.
Bild 2: Lagfoto i Dar es Salaam, Tanzania.
Bild 3: Vattenfall längs med Tsiribihinafloden, Madagaskar.
Bild 4: Tältar längs med Tsiribihinafloden, Madagaskar.
Bild 5: Skrattande tjejer.
Bild 6: En by längs med Tsiribihinafloden, Madagaskar.
Bild 7: Sylvassa kaltstensspjut i Tsingy de Bemaraha, Madagaskar.
Ringsvansad lemur, l'Isalo National Park, Madagaskar.
Bild 1: Jag och Viktor på väg till Toliara, Madagaskar.
Bild 2: Antananarivo, Madagaskars huvudstad.
Bild 3: Sifaka.
Bild 4: En indri i Andringitra
Bild 5: Anakao, Madagaskar.
Bild 6: Jag i l'Isalo National Park, Madagaskar.
Kigali, Rwanda
Aldrig tidigare har jag fått så många olika intryck under en resa. Dagligen kommer nya upplevelser från kontinentens människor, natur och djurliv. Det mesta, om inte allt, är positiva sådana. Människor världen över borde le oftare, kort sagt.
Jag och Viktor lever inget glamourliv. Under resans gång har jag kommit fram till att följande saker är numera lyx: rena kläder, toalettstolar, elektricitet, inte lukta svett, varmvatten, toalettpapper, fläktar, benutrymme på bussen, mjölk, asfalterade vägar, bankomater och god mat.
Under de senaste veckorna har vi bla åkt på safari, raftat i Nilens källa, festat i Kampala, paddlat kanot i Lake Bunyonyi, besökt ett par minnesplatser om folkmordet i Rwanda och sett bergsgorillor i deras naturliga miljö.
Imorgon ska vi se vilda schimpanser (förhoppningsvis), därefter åker vi till Nairobi, sedan Malawi. Vårt "Madagaskarproblem" är löst. Vi mellanlandar i Comoros den elfte april, sen direkt vidare till Antananarivo.
Jag har undvikit att lägga upp för många bilder på djur, antar att ni redan vet hur t.ex. en elefant ser ut.
Vi har besökt sammalagt tre länder; Tanzania, Uganda och Rwanda. Malawi, Madagaskar och Mauritus återstår. Mer än två månader på resan likaså. Underbart!
/Johannes
Bergsgorilla i Parc de Volcanoes, Rwanda.
Bild 1:Hotellet där över tusen människor skyddade sig från folkmordet och som sedan blev en film (Hotel Rwanda)
Bild 2: En gravplats för hundratusentals människor, Kigali, Rwanda.
Bild 3: Bybor utanför i Rwuhungeri, Rwanda.
Bild 4: Jag och Viktor blickar ut över de tusen kullarnas land, Rwanda.
Bild 5: En silverhane.
Bild 1: Nattklubb i Kampala, Uganda.
Bild 2: Jag och Viktor "raftar" i Nilens källa, Jinja, Uganda.
Bild 3: Sovplats på en ö i Lake Bunyuni, Uganda.
Bild 4: Paddlar i Lake Bunyuni, Uganda.
Bild 4: Giraffer utanför Ngorongorokratern, Tanzania.
Bild 6: Elefant i Ngorongorokratern, Tanzania.
Bild 7: Ngorongorokratern, Tanzania.
Bild 8: Viktor blickar ut över Victoriasjön, Tanzania.
Moshi, Tanzania
Jag klarade det. Vi klarade det. Efter fem dagar nådde vi Kilimanjaros och Afrikas högsta punkt, Uhuru Peak. Jag kommer aldrig någonsin utsätta mig själv för den påfrestningen igen och den enda tanken som cirkulerade i mitt huvud på vägen upp var; det är inte värt det. Det var två dagar sedan vi nådde toppen och först nu kan jag se tillbaka på allting och inte bara se det negativa.
Tre veckor har gått och vi är kvar i samma land, Tanzania. Vi har varit på tre platser, Zanzibar, Usambara Mountains och Moshi vid Kilimanjaros fot. Miljön har skiftat enormt, neonblått hav, fantastiska utsiktplatser över savanner och mäktiga glaciärer på Afrikas tak.
Vi är just nu i norra Tanzania och vi kommer sakta men säkert åka västerut, i riktning mot Uganda. Allt har fungerat bra, förutom att det verkar vara en hel vetenskap att ta sig till Madagaskar för ett rimligt pris.
Bildutbudet är tunt och det ber jag om ursäkt för. Har helt enkelt inte energi att sitta på ett varmt internetcafé och ladda upp en massa bilder. Det tar år och dar.
Hoppas allt är bra med er därhemma.
På toppen av Kilimanjaro.
Bild 1: Colobusapor vid Kilimanjaros fot.
Bild 2: Konsert i Stone Town, Zanzibar.
Bild 3: Kvinna samlar sjögräs i Paje, Zanzibar.
Bild 4: Vandring i regnskog, Usambara Mountains.
Bild 5: Irente Viewpoint, Usambara Mountains.
Bild 6: Viktor på ett vandrarhem i Dar es Salaam.
Bild 7: Ovanför mitt huvud syns Kilimanjaros glaciärer.
Bad i Nungwi, Zanzibar.
Nha Trang, Vietnam
Det blir inget besök i Kambodja. Tid, pengar och energi saknas. Vi är dock inte ledsna över det, eftersom vi har upplevt enormt mycket den senaste månaden i de kulturrika länderna Laos och Vietnam.
De senaste veckorna har vi bland annat:
- Nästan dött i trafiken i Hanoi
- Sett Halongbukten med dess 2000 öar och blivit förälskade i platsen
- Åkt tubringar och tittat på allt för många “Friends” -avsnitt i Vang Vieng
- Lekt kläddesignerns i Hoi An, vilket resulterade i ett antal nya plagg
- Åkt 900 km på moped och bara sett sju ickeasiater på fyra dagar
- Kommit fram till att det är riktigt kul att festa med bergsfolk, även fast man inte förstår varandra
- Druckit ödleblod i Buondon
- Vant oss att alla tittar på oss och vinkat på hundratals människor i de Centrala Högländerna
- Legat på stranden två gånger den senaste månaden.
Vi är i Nha Trang och om ett par dagar åker vi vidare till Ho Chi Minh City. Snart åker vi hem och det är ingenting vi ser fram emot.
Hej!
Johannes
Bangkok, Thailand
Det är svenskar överallt, framförallt på öarna Koh Phi Phi och Phuket. En morgon i Patong (Phuket) satt jag och åt våfflor, drack mjölk, läste Aftonbladet och tittade på SVT 24. Thailand är verkligen svenskarnas favoritresmål.
Vi har varit på öarna Phuket, Koh Phi Phi, Koh Tao och Koh Samui. Hittills har Phuket visat upp Thailands sämsta sida, med prostituerade och ladyboys överallt, medan Koh Tao får än att äska Thailand för dess skönhet och lugn.
Mitt ressällskap har har nästan aldrig varit detsamma. Folk har kommit och gått. Vi har umgåtts främst med svenskar, men som tidigare nämnts, har det varit svårt att undvika i Sveriges favoritland. Vi är tillbaka i Bangkok, för tredje gången i ordningen. Jag och John flyger till Vietnam och Simon åker hem till Sverige ikväll. Kanske bidrar Simons hemgång till en sundare livsstil för mig och John. Allt talar för det.
På återseende! Johannes
Bali, Indonesien
De tre veckorna på Bali har varit kanon, det är definitivt en plats som jag kommer att återvända till. Jag har surfat varje dag då kroppen och vågorna har tillåtet mig. Gjort ett par dagsturer runt ön, fast mestadels har poolen på hotellet varit ett besökt ställe för vår del. Innan vi åkte till Bali tillbringade vi två dagar i Kuala Lumpur, Malaysias huvudstad. Tyvärr åkte jag på en matförgiftning så jag hann inte se mycket av staden. Just nu är jag och John i Phuket.
Om ett par dagar kommer Simon Cronqvist till Phuket för att resa med oss i nästan 4 veckor. Jannick är i Krabi och träffar sin flickvän, men vi ska möta upp honom snart igen. På tal om ingenting, så är jag trött på all restaurangmat, speciellt asiatisk mat. Det är ingenting som klår hemlagad mat. Mamma, ta åt dig.
Sköt om er! /Johannes
Koh Phi Phi, Thailand
Vi har rest runt i snart tre veckor och besökt fyra platser hittills. Den smutsiga storstaden Bangkok, Koh Chang (där tog vi vårt dykarcertifikat) med sitt underbara naturliv och stillhet och Koh Pha-Ngan, utelivets mecka med det berömda Full Moon Party. Koh Phi Phi anlände vi till igår. Ön klarar sig nog utan någon direkt beskrivning då ön är bland de mest kända i svensk folkmun. Här är det vackert.
Resan har förövrigt flutit på bra, bortsett från att jag har en tendens att skada mig. Ren idioti ifrån min sida.
Vädret är alltid populärt att nämna i diverse uppdateringar från fjärran. Det är ungefär 35 grader varmt i skuggan och den första veckan var inte vädret särskilt bra, men vi har tid kvar att utforska Sydostasien och njuta av vädret.
Om två dagar åker vi till Kuala Lumpur, Malaysias huvudstad, därefter Indonesien, närmare bestämt Bali för att stanna i tre veckor.
Bilderna förstoras i vanlig ordning med ett mustryck och kommentarer finner ni under bilden.
Ha det bra!
/Johannes
Cairns, Australien
Gooday mate!
De senaste veckorna har varit fullspäckade med aktiviteter och det har även satt sina spår i plånboken, fast med utan ånger. Jag är i drottningens land, Queensland, närmare bestämt i staden Cairns som ligger i norra Australien. Staden har ungefär hundratusen invånare och tillhör en av dem större i Queensland. Det finns ingen strand utan man svalkar sig i en stor lagun. Regnperioden hade sitt slut för några veckor sedan, men det märks inte utan himmeln öppnar sig mer än gärna.
Mitt fotoalbum på datorn innehåller över tretusen bilder, så med andra ord, kameran har gått varm. Jag fortsätter i samma veva med att lägga mer vikt på bilderna, istället för att skriva långa dagboksinlägg som får vem som helst att somna.
Enjoy!
***********Jag har valt att bara ha med några bilder eftersom hela Australien-albumet består av flera hundra**********
Bilder tagna mellan Sydney och Cairns
Bilder från Sydney
Hervey Bay, Australien
Jag befinner mig just nu i Hervey Bay, ett mellanstopp för Fraser Island som är världens största sandö. Vi har rest många hundra mil, stannat på ett flertal ställen på vägen och ätit tonfisk på burk nästan varje dag.
Istället för att skriva om alla saker vi har gjort så hänvisar jag istället till fotoalbumet. Där hittar ni, förutom fantastiska bilder, även kommentarer till samtliga bilder. Från roliga till informationsrika.
Njut och smittas av Australiens skönhet, natur och kultur!
Ha det så bra alla!
Sydney, Australien
Sommaren är slut och temperaturen drar sig allt närmare 25 graders strecket. Det är hög tid att lämna Sydney.
Innan jag kom till Australien så var min tanke att åka från Sydney i mitten av januari, men jag är fortfarande kvar, efter fyra otroligt roliga månader i Bondi Beach. I övermorgon åker jag, Christoffer, Josse (från Falkenberg) och hennes kompis Michaela på en femdagars surfkurs. Vårt sista stop på kursen blir i Byron Bay, surfstaden nummer ett. Väl i Byron Bay möter vi upp en kille som heter Niclas och sen ska vi resa tillsammans upp till Cairns, som ligger nästan längst upp i landet. Tjejerna reser före oss eftersom dem har ett mycket mer tidspressande schema än vad vi har.
Resan kommer vara fylld med aktiviter, så som bungyjumping, fallskärmshoppning, safariturer, båtsegling, surfing och festligheter. Vi har sagt att vi inte kommer att planera resan allt för mycket, utan vi tar det som det kommer.
Nog om framtiden. Imorgon lämnar vi lägeheten som har varit mitt hem sedan början av december. Vi har bott 15 olika människor under perioden jag har bott här, på gott och ont. Det har varit trångt, men gemenskapen vi har haft är ovärderlig och man har fått vänner för livet. Jag slutade arbetet igår och fick därmed min sista lönecheck. Det gav inte mycket pengar eftersom jag inte arbetade så mycket, men det var en rolig grej att vara med om.
Jag fick tillbaka min kamera för en vecka sedan så utbudet av bilder är inte så stort denna gången heller, men det kommer bli bättring på den fronten.
För er mindre datorkunniga personer: om ni vill förstora bilden eller kommentera den, så trycker ni bara på den.
Ha det så bra i snön och frys inte allt för mycket :-)
Sydney, Australien
Hej allesammans!
Jag bor fortfarande i samma stad, vid samma strand och i samma lägenhet. Det kanske låter tråkigt och enformigt, men jag trivs bra, även om mitt liv i Australien mer och mer börjar likna vardag än en långsemester.
Häromdagen tog vi nytt rekord i antal sovande i lägenheten. Vi var hela 11 stycken i en tvåa! För tillfället är vi 9 stycken men det är bara under en kort period eftersom det är några kompisar som är utan bostad. Trångt som satan med andra ord, men lite kroppskontakt har väl ingen dött av, eller?
För tillfället så arbetar jag ungefär en gång i veckan som statist. Det är ganska kul, men det blir lätt långtråkigt eftersom det är så lång väntetid mellan tagningarna. Jag har också börjat extraknäcka lite som barnvakt åt mestadel svenska familjer. Det ger inga stora pengar, men det är riktigt kul!
Sedan jag skrev sist så har jag varit en vecka i Melbourne och tittat på tennisen, närmare bestämt Australien Open. Den svenska klacken var många och högljuda, så man blev nästan patetiskt rörd över sitt kära hemland.
Framtidsplanerna har blivit desto klarare de senaste veckorna. Jag, Christoffer, Mat och hans lillebror ska köpa en bil snart. Med den ska vi resa upp i landet och besöka alla platser som är värda att besöka utmed östkusten. Vi kommer att åka i mitten av mars, om inte något totalt galet inträffar.
De senaste veckorna har jag tänkt mycket på när jag ska åka hem. Alternativen har varit antingen i slutet av maj, för att komma hem till sommaren. Eller att åka hem i november och på så sätt utnyttja mitt arbetsvisum till max. Då har jag också tid att se hela Australien. Det är först nu de senaste dagarna som jag har bestämt mig för att komma hem till den svenska sommaren.
Min kamera är på lagning så det är därför utbudet av bilder är tunt. Bilderna är ungefär en månad gamla, så med andra ord, jag är desto brunare nu =)
Ha det bra!
Port Vila, Vanuatu
Hej alla!
Jag är precis hemkommen från Vanuatu. Det blev en tolv dagars lång vistelse med många nya upplevelser. Jag firade både jul och nyår i Vanuatu tillsammans med Sebastian, hans två systrar och deras respektive. Istället för att "rabbla" upp saker jag har gjort och på så sätt "tråka" ut er läsare så ber jag er istället att titta på bilderna och läsa mina kommentarer om dem.
En vecka innan jag åkte till Vanuatu gick jag på arbetsintervju hos "Extra Agency". Jag fick jobbet! Jag har jobbat två gånger hittills, en gång så var det för en Coca-Cola reklam och den andra gången så var det för ett potensmedel. Vi fick inte reda på att det var reklam för ett potensmedel förrän efter jobbet, så det resulterade i många skratt. Vi satt nämligen i publiken och jublade och klappade händerna.
Innan jag åkte till Australien så var tanken att min vistelse i Sydney bara skulle vara i två månader, men jag har nu bestämt mig för att jag stannar februari ut. Dels för jobbet och dels för att jag trivs så bra i Bondi Beach.
Sen får jag väl passa på säga god jul och ett gott nytt år till alla!
Ha det bra!
Johannes
Sydney, Australien
Hej alla!
Jag är inte särskilt duktig på att uppdatera min dagbok, har jag hört. Men nu ska jag i alla fall bättra mig på den fronten, hoppas jag.
Min resekamrat Sebastian kom i torsdags och jag har knappt sett en tröttare människa. "Jetlag" kan vara mycket ondskefullt ibland.
Jag är inte särskilt duktig på att uppdatera min dagbok, har jag hört. Men nu ska jag i alla fall bättra mig på den fronten, hoppas jag.
Min resekamrat Sebastian kom i torsdags och jag har knappt sett en tröttare människa. "Jetlag" kan vara mycket ondskefullt ibland.
Jag och Sebastian (Bastan) skulle ha denna resedagbok tillsammans, men eftersom han är hundra gånger mer seriös på att skriva i sin dagbok än vad jag är, så valde vi istället att ha två stycken.
Igår flyttade jag från vandrarhemmet till några kompisar som bor några hundra meter bort. Vi bor för tillfället fem svenskar, en engelsman och en fransman i en trea, så det kommer att bli lika trångt som det var innan. Men det är skönt att slippa vandrarhemmet faktiskt, framförallt den obekväma sängen. På dagarna är jag mest på stranden och glassar och på kvällarna blir det antingen film eller fest. Ett behagligt liv med andra ord.
På torsdag ska jag på arbetsintervju hos "Extras Agency". "Extra" betyder statist, så tanken
är att jag ska bli statist i antingen en film eller tv-serie. Jobbet innebär högst två
arbetsdagar i veckan, så det passar mig perfekt!
Om tio dagar åker jag, Sebastian, hans två systrar och deras respektive till söderhavsön Vanuatu
för att fira jul och nyår. Det ska bli väldigt kul och vänta er många bilder därifrån!
För er som känner att ni vill ringa eller skicka ett sms (kostar lika mycket som ett inrikessms)
till mig så är mitt nya nummer; 0061404249233
Soliga hälsningar
Johannes
Sydney, Australien
Hej alla!
Nu har jag varit i Australien i lite över två veckor.
Jag har bott i samma område hela tiden, närmare bestämt Sydney, Bondi Beach. Direkt när jag kom hit stötte jag på en del problem, i form av en stulen mobil och en trasig extern hårddisk. Bortsett från det har min tid i Sydney varit riktigt bra. Vädret är dock inte det bästa för tillfället, men efter regn kommer solsken.
Den första veckan bodde jag hos min kusin Jennie i en lägenhet som hon delar med två andra, Nick och Leigh. Efter första veckan har jag bott på "Bondi Packpackers", ett vandrarhem precis vid stranden. Jag delar rum med fyra andra personer, de flesta kommer och går hela tiden så det blir snabba bekanskaper. Två personer har jag bott med hela tiden. De kommer från England respektive Tyskland. Två trevliga grabbar men sorgligt nog åkte killen från England hem i morse. Rummet bredvid bor norrlänningarna Amelia och Elin. Dem umgås jag en hel del med, men de åker tyvärr imorgon. Jag umgås även mycket med Emelie och Jessica från Falkenberg, men dem kände jag sen innan. Det blir en del festande och på grund av det så börjar pengarna också att tryta. Just nu lever jag mest på mackor, men jag antar att det hör till "backpackinglivet".
Jag är ledsen att det har dröjt med en uppdatering av resedagboken, men eftersom jag hade bilderna på telefonen så har jag inte kunnat lägga upp några. Nu är i alla fall en digitalkamera inhandlad och på så sätt kan ni njuta av några bilder från landet långt, långt borta.
Mobilen blev ju som sagt stulen och i och med det har jag heller inga nummer kvar. Så det är därför jag inte
har kunnat höra av mig till någon, om det nu är någon som känner sig bortglömd :) Jag skulle därför uppskatta om ni skickade iväg ett mejl till mig eller skriver ett gästboksinlägg med en liten hälsning och med erat mobilnummer i.
Ha det bra allihopa!
har kunnat höra av mig till någon, om det nu är någon som känner sig bortglömd :) Jag skulle därför uppskatta om ni skickade iväg ett mejl till mig eller skriver ett gästboksinlägg med en liten hälsning och med erat mobilnummer i.
Ha det bra allihopa!
